En slakt på gården helt utan stress och ångest

Rolf Axel Nordström har sedan barnsben intresserat sig för samspelet med djuren och under årens lopp lärt sig allt om etologi, läran om djurens beteende. För sin strävan efter att förstå hur grisar, kor och får lever och sedan föda upp djuren på deras egna villkor, har han mottagit såväl miljö- och djurskyddspriser. 2010 Djurskyddet Sveriges Pris.
2012 i Paris belönades vi med två priser av Compassion in World Farmings:
Good Farm Animal Welfare Award for Pigs och Good Farm Animal Welfare for Dairy Cows.

På Ängavallen skiljer vi oss från alla andra. Vi har aldrig accepterat industrislakt*. Därför har vi tillsammans med veterinären/etologen på Sveriges Lantbruksuniversitet i Skara, Professor Bo Algers*, utvecklat ett unikt stress- och ångestfritt sätt att på gården slakta våra djur. Vi har i hela vår verksamhet högre krav än KRAV (som godkänner industrislakt).
*Läs Professor Bo Algers utlåtande om de bedövningsmetoder som Industrislakten i Sverige och andra länder använder sig av:
*”Bedövning av grisar med koldioxid i höga koncentrationer (70-90%) resulterar i smärta i slemhinnorna och starka utdragna ångestreaktioner. När grisar bedövas med 90% har experimentella studier av deras centrala nervsystem och beteenden visat att en fullständig förlust av medvetande inte med säkerhet kan visas förrän 45-60 sek. efter exponering. Studier i Sverige på slakteri visar att grisarnas ångestreaktioner kan vara i över tre minuter sannolikt som ett resultat av gradvis stigande exponering i Butinasystemet. Bedövning av grisar med höga koncentrationer av koldioxid är en ur djurvälfärdsperspektiv olämplig metod”.
Professor Bo Algers, SLU Sveriges Lantbruksuniversitet, Skara

Principen är att djuren inte bara har rätt till ett värdigt liv; när det är dags för dem att lämna det jordiska sker det hemma på Gårdsslakteriet under stillsamma former. Grisen, kon och fåret har samma rätt till ett stress- och ångestfritt slut liksom våra sällskapsdjur.. Ängavallens statskontrollerade Gårdsslakteri är utformat efter djurens naturliga beteende – djuren behöver till exempel inte transporteras dit.

Ett levande djur aldrig ska kunna se ett avlivat djur, heller aldrig kunna se eller lukta blod och först när djuret är helt bedövat kommer det in i vårt statskontrollerade Gårdsslakteri.

Alltsedan starten använder vi ett system med elektricitet för att slakta våra grisar, ursprungligen utvecklat av en norsk veterinär och en norsk djurskyddsförening, för att stressfritt kunna slakta får.

Alla våra grisar – liksom gårdens övriga djur – bestämmer själva när de vill gå ut eller in hela året runt. Vanligen finns ett hundratal grisar på fältet och när det är dags för slakt går de först in i en mindre hage, där de granskas av en statligt anställd besiktningsveterinär.
Vid hagen finns en grind som vi öppnar, och det är sedan slumpen som avgör vilken gris som går från hagen in genom denna, vilket den gör helt och hållet i sin egen takt. Den kan och ska vi inte påverka.
Avlivningen av grisarna görs sedan av samma djurskötare som har den dagliga tillsynen och skötseln av grisarna och som alltså grisarna känner väl. Lockad av foder och gräs går en gris av ren nyfikenhet in genom grinden och djurskötaren får inte röra den. Istället går djurskötaren fem-sex meter bakom när grisen går in i till en plats helt åtskilt från slakteriet i övrigt.
Medan grisen äter böjer sig djurskötaren fram och avlivar djuret genom att över huvudet på det lägga ett redskap som ser ut som ett upp och nedvänt V med ett litet handtag, varpå grisen omedelbart blir helt bedövad. Först därefter kommer grisen in i själva Gårdsslakteriet. Att bedöva grisen med koldioxid är ur djurskyddssynpunkt helt förkastligt, gasen påverkar andningsvägarna hos grisen, som upplevelser ett astmaliknande tillstånd. Dessutom tar det väldigt lång tid från 1 min till 1 min och 1/2 min och under tiden triggas ångestcentrum i hjärnan.

Även kor och får går själva ut från hagen. Till skillnad från grisarna bedövas kor med bultpistol. Vi slaktar endast en ko, eller en kalv eller ett lamm per vecka, eftersom platsen måste rengöras noga innan nästa djur kan avlivas, allt för att undvika den stress som lukten av blod medför.